Den här sången är sann, varenda ord
Den handlar om en vän som begick ett mord
Han skadade ingen annan, han valde ödets kliv
Han orkade inte längre, han tog sitt eget liv
Han var alltid glad och livlig och alltid full av skratt
Ingen av oss andra förstod egentligen hur det var fatt
Han hade struligt hemma, i skolan likaså
Ändå var det något som vi aldrig hann förstå
JAG FATTAR DET INTE ÄN
HAN VAR MIN BÄSTA VÄN
HANS LIV BLEV TRAGEDI
KANSKE ÖDETS IRONI
Han hamnade ganska tidigt i samhällets system
Själv blev han betraktad som ett stort problem
Han skickades iväg långt bort härifrån
Det sista jag minns var hur han grät i telefon
Det sista som han såg var ett avsågat gevär
Nu finns han aldrig längre hos oss här
Det enda som finns kvar är minnet av en vän
Och två patroner tomma och en blodskvätt i en säng
JAG FATTAR DET INTE ÄN
HAN VAR MIN BÄSTA VÄN
HANS LIV BLEV TRAGEDI
KANSKE ÖDETS IRONI