Den här sången är sann, varenda ord Den handlar om en vän som begick ett mord Han skadade ingen annan, han valde ödets kliv Han orkade inte längre, han tog sitt eget liv Han var alltid glad och livlig och alltid full av skratt Ingen av oss andra förstod egentligen hur det var fatt Han hade struligt hemma, i skolan likaså Ändå var det något som vi aldrig hann förstå JAG FATTAR DET INTE ÄN HAN VAR MIN BÄSTA VÄN HANS LIV BLEV TRAGEDI KANSKE ÖDETS IRONI Han hamnade ganska tidigt i samhällets system Själv blev han betraktad som ett stort problem Han skickades iväg långt bort härifrån Det sista jag minns var hur han grät i telefon Det sista som han såg var ett avsågat gevär Nu finns han aldrig längre hos oss här Det enda som finns kvar är minnet av en vän Och två patroner tomma och en blodskvätt i en säng JAG FATTAR DET INTE ÄN HAN VAR MIN BÄSTA VÄN HANS LIV BLEV TRAGEDI KANSKE ÖDETS IRONI