Det ?r natten
d? m?nen vilar i dimma
Djupa dalar omger mig
i m?rka och bistra stunder
Dit skuggor aldrig n?r
min sj?l f?ralltid dansa
Och p? fj?llet, tr?den breder ut sig
till en evig skog framf?r mig
Med fackla i hand, p? min stig jag vandrar
tills m?rkret l?gger sin sl?ja ?ver mig
I ensamhet, mot s*utet jag f?rdas
Ljusets str?lar soom vatten rinna af mig
Ett sken,
lyser p? mig
i mitt hj?rta, i min sj?l
en port,
st?r p? gl?nt
i mitt hj?rta, i min sj?l
En reflexion af tankar
och k?nslor
speglas i tystnadens glans
Med vid?ppna vener
och fruset blod
in i ok?ndheten jag far