Det ?r natten d? m?nen vilar i dimma Djupa dalar omger mig i m?rka och bistra stunder Dit skuggor aldrig n?r min sj?l f?ralltid dansa Och p? fj?llet, tr?den breder ut sig till en evig skog framf?r mig Med fackla i hand, p? min stig jag vandrar tills m?rkret l?gger sin sl?ja ?ver mig I ensamhet, mot s*utet jag f?rdas Ljusets str?lar soom vatten rinna af mig Ett sken, lyser p? mig i mitt hj?rta, i min sj?l en port, st?r p? gl?nt i mitt hj?rta, i min sj?l En reflexion af tankar och k?nslor speglas i tystnadens glans Med vid?ppna vener och fruset blod in i ok?ndheten jag far