(Birger Sjöberg)
Den f?a g宧 jag s姠dig
(Birger Sjöberg)
Den f?a g宧 jag s姠dig
Det var en sommardag
P堦?ddan, d堳olen lyste klar
Och ängens alla blommor
Av många hundra slag
De stodo bugande i par vid par
Och vinden drog s堳aktelig
Och nere invid stranden
Där smög en bölja kärleksfull
Till snäckan uti sanden
Den f?a g宧 jag s姠dig
Det var en sommardag
Den f?a g宧 jag tog dig uti handen
Den f?a g宧 jag s姠dig
D堧l䮳te sommarskyn
S堢l䮤ande som svanen i sin skrud
D堫om det ifr宠skogen
Fr宠skogens gr?bryn
Liksom ett jubel utav f姬ars ljud
D堬j?n s宧 fr宠himmelen
S堳k?om inga flera;
Det var den lilla l䲫an gr嬠
S堳v岠att observera
Den f?a g宧 jag s姠dig
D堧l䮳te sommarskyn
S堢l䮤ande og grann som aldrig mera
Och d䲦or n䲠jag ser dig
Om och i vinterns dag
D堤rivan ligger glittrande och kall
Nog hör jag sommarn vindar
Och lärkans friska slag
Och v姥ns brus i alla fulla fall
Nog tycker jag, ur dunig bädd
Sig gröna växter draga
Med bl嫬int och med kl?blad
Som 䬳kande behaga
Att sommarsolan skiner på dina anhetsdrag
Som rodna och som str嬡 och betaga