(Birger Sjöberg) Den f?a g宧 jag s姠dig (Birger Sjöberg) Den f?a g宧 jag s姠dig Det var en sommardag P堦?ddan, d堳olen lyste klar Och ängens alla blommor Av många hundra slag De stodo bugande i par vid par Och vinden drog s堳aktelig Och nere invid stranden Där smög en bölja kärleksfull Till snäckan uti sanden Den f?a g宧 jag s姠dig Det var en sommardag Den f?a g宧 jag tog dig uti handen Den f?a g宧 jag s姠dig D堧l䮳te sommarskyn S堢l䮤ande som svanen i sin skrud D堫om det ifr宠skogen Fr宠skogens gr?bryn Liksom ett jubel utav f姬ars ljud D堬j?n s宧 fr宠himmelen S堳k?om inga flera; Det var den lilla l䲫an gr嬠 S堳v岠att observera Den f?a g宧 jag s姠dig D堧l䮳te sommarskyn S堢l䮤ande og grann som aldrig mera Och d䲦or n䲠jag ser dig Om och i vinterns dag D堤rivan ligger glittrande och kall Nog hör jag sommarn vindar Och lärkans friska slag Och v姥ns brus i alla fulla fall Nog tycker jag, ur dunig bädd Sig gröna växter draga Med bl嫬int och med kl?blad Som 䬳kande behaga Att sommarsolan skiner på dina anhetsdrag Som rodna och som str嬡 och betaga