Våran stålman utav plåt spiller ingen onödig gråt
För man kan rosta utav våta, salta tårar
Han glömde hjärtat kvar förstås
Och Kungen av savannen denna obestridda hannen
Han är rädd för stort och smått och havets djupblå blått
Ville bara vara en av oss
Sen sagans dumme stjärna ville mycket så väldigt gärna
Han sjunger stort och högt om kärlek men aldrig om svek
Vara gjord av halm är ingen lek
Somliga är rädd för det som bränner
Eller säljer sin tid för att dölja hur dom känner
Somliga brinner klart och ljust
Men brinner starkt, brinner ut
Under ett bord där ligger en vän
Han är rädd för allt
Han längtar bort, ja längtar hem
Och mannen i plåt så tom och arg
Han tänker aldrig säga förlåt
Med rufsigt hår och ljusblått flin
En idiot som aldrig tar, han bara ger
Ja, tur för han att han är dum
Slipper förstå allt det han ser
Herr tempelriddare kastrull om stora slag och tiden förr
Han lägger svart på vitt och håller hårt i sitt
Ger blanka fan i ditt och mitt
Han fyller luften runt omkring med sig och sitt och stora ting
han är rädd för uppgradering, han vill aldrig ta s*ut
Han vill nog aldrig stämpla ut
Somliga är rädd för det som bränner
Eller säljer sin tid för att dölja hur dom känner
Somliga brinner klart och ljust
Men brinner starkt, brinner ut
Under ett bord där ligger en vän
Han är rädd för allt
Han längtar bort, ja längtar hem
Och mannen i plåt så tom och arg
Han tänker aldrig säga förlåt
Ett lejon utan man, han är rädd för stora stan
En gång stor går nu bland tusen och hans fötter trampar smått
Inget hov i hans slott
Hemma bortom djungeln i säker zon där han är kungen
Där han kan slåss och bråka som han vill
Inget veta bättre säger till
Men Trollkarl'n i sitt slott, han dricker Pripps och skrattar gott
Så lustigt hur dom trampar runt i sina spår
Fast än tiden bara går
Somliga är rädd för det som bränner
Eller säljer sin tid för att dölja hur dom känner
Somliga brinner klart och ljust
Men brinner starkt, brinner ut
Under ett bord där ligger en vän
Han är rädd för allt
Han längtar bort, ja längtar hem
Och mannen i plåt så tom och arg
Han tänker aldrig säga förlåt