Våran stålman utav plåt spiller ingen onödig gråt För man kan rosta utav våta, salta tårar Han glömde hjärtat kvar förstås Och Kungen av savannen denna obestridda hannen Han är rädd för stort och smått och havets djupblå blått Ville bara vara en av oss Sen sagans dumme stjärna ville mycket så väldigt gärna Han sjunger stort och högt om kärlek men aldrig om svek Vara gjord av halm är ingen lek Somliga är rädd för det som bränner Eller säljer sin tid för att dölja hur dom känner Somliga brinner klart och ljust Men brinner starkt, brinner ut Under ett bord där ligger en vän Han är rädd för allt Han längtar bort, ja längtar hem Och mannen i plåt så tom och arg Han tänker aldrig säga förlåt Med rufsigt hår och ljusblått flin En idiot som aldrig tar, han bara ger Ja, tur för han att han är dum Slipper förstå allt det han ser Herr tempelriddare kastrull om stora slag och tiden förr Han lägger svart på vitt och håller hårt i sitt Ger blanka fan i ditt och mitt Han fyller luften runt omkring med sig och sitt och stora ting han är rädd för uppgradering, han vill aldrig ta s*ut Han vill nog aldrig stämpla ut Somliga är rädd för det som bränner Eller säljer sin tid för att dölja hur dom känner Somliga brinner klart och ljust Men brinner starkt, brinner ut Under ett bord där ligger en vän Han är rädd för allt Han längtar bort, ja längtar hem Och mannen i plåt så tom och arg Han tänker aldrig säga förlåt Ett lejon utan man, han är rädd för stora stan En gång stor går nu bland tusen och hans fötter trampar smått Inget hov i hans slott Hemma bortom djungeln i säker zon där han är kungen Där han kan slåss och bråka som han vill Inget veta bättre säger till Men Trollkarl'n i sitt slott, han dricker Pripps och skrattar gott Så lustigt hur dom trampar runt i sina spår Fast än tiden bara går Somliga är rädd för det som bränner Eller säljer sin tid för att dölja hur dom känner Somliga brinner klart och ljust Men brinner starkt, brinner ut Under ett bord där ligger en vän Han är rädd för allt Han längtar bort, ja längtar hem Och mannen i plåt så tom och arg Han tänker aldrig säga förlåt