Minnen från en barndom, här står tiden evigt still
När jag vandrar samma vägar som förut
Nu när vintern tagit s*ut
Husen är desamma, gamla skolan lika så
Generationer växte upp och de försvann
Det var här våra unga hjärtan brann
För här lyste stjärnor klarast när vi genom mörket drog
Ja, vid elden, där den natten eka Törnbloms kloka ord
Folkölsfylla, vin, gitarrer och sång
Jag såg månen visa vägen, bastens vågor rulla in
På stigen där i skogen mötte sommarns varma vind
Det var tiden då sommarn ännu var lång
Borta tjugo år men nu har stigen lett mig hem
Som nomader på vår resa stormat fram
En väg så lång i rök och damm
Och när dimman lagt sitt täcke över fälten där jag bor
Och stormen river hårt i stock och sten
Här togs första steg på skakiga ben
För här lyste stjärnor klarast när vi genom mörket drog
Ja, vid elden, där den natten eka Törnbloms kloka ord
Folkölsfylla, vin, gitarrer och sång
Jag såg månen visa vägen, bastens vågor rulla in
På stigen där i skogen mötte sommarns varma vind
Det var tiden då sommarn ännu var lång
Minnen från en bättre tid innan friheten försvann
Vem värnar så ett folk som saknar själ?
Vem är skapar′n av den nya tidens träl?
Var föddes denna flathet, vem gav näring till dess frö?
Vem svarvar alla kugg till slaveriet
I ett allt för taktat maskineri?
För här lyste stjärnor klarast när vi genom mörket drog
Ja, vid elden, där den natten eka Törnbloms kloka ord
Folkölsfylla, vin, gitarrer och sång
Jag såg månen visa vägen, bastens vågor rulla in
På stigen där i skogen mötte sommarns varma vind
Det var tiden då sommarn ännu var lång
För här lyste stjärnor klarast när vi genom mörket drog
Ja, vid elden, där den natten eka Törnbloms kloka ord
Folkölsfylla, vin, gitarrer och sång
Jag såg månen visa vägen, bastens vågor rulla in
På stigen där i skogen mötte sommarns varma vind
Det var tiden då sommarn ännu var lång