Minnen från en barndom, här står tiden evigt still När jag vandrar samma vägar som förut Nu när vintern tagit s*ut Husen är desamma, gamla skolan lika så Generationer växte upp och de försvann Det var här våra unga hjärtan brann För här lyste stjärnor klarast när vi genom mörket drog Ja, vid elden, där den natten eka Törnbloms kloka ord Folkölsfylla, vin, gitarrer och sång Jag såg månen visa vägen, bastens vågor rulla in På stigen där i skogen mötte sommarns varma vind Det var tiden då sommarn ännu var lång Borta tjugo år men nu har stigen lett mig hem Som nomader på vår resa stormat fram En väg så lång i rök och damm Och när dimman lagt sitt täcke över fälten där jag bor Och stormen river hårt i stock och sten Här togs första steg på skakiga ben För här lyste stjärnor klarast när vi genom mörket drog Ja, vid elden, där den natten eka Törnbloms kloka ord Folkölsfylla, vin, gitarrer och sång Jag såg månen visa vägen, bastens vågor rulla in På stigen där i skogen mötte sommarns varma vind Det var tiden då sommarn ännu var lång Minnen från en bättre tid innan friheten försvann Vem värnar så ett folk som saknar själ? Vem är skapar′n av den nya tidens träl? Var föddes denna flathet, vem gav näring till dess frö? Vem svarvar alla kugg till slaveriet I ett allt för taktat maskineri? För här lyste stjärnor klarast när vi genom mörket drog Ja, vid elden, där den natten eka Törnbloms kloka ord Folkölsfylla, vin, gitarrer och sång Jag såg månen visa vägen, bastens vågor rulla in På stigen där i skogen mötte sommarns varma vind Det var tiden då sommarn ännu var lång För här lyste stjärnor klarast när vi genom mörket drog Ja, vid elden, där den natten eka Törnbloms kloka ord Folkölsfylla, vin, gitarrer och sång Jag såg månen visa vägen, bastens vågor rulla in På stigen där i skogen mötte sommarns varma vind Det var tiden då sommarn ännu var lång