Skulle min röst tystna, mina toner dö ut har jag mig själv att skylla Egot manar på mig, jag har anat hur det känns att hyllas Ska det va drivkraften i en, vrid tillbaks tiden Se hungern som allra först fick mig att dras till musiken Har tryck för bröstet ibland, känns som det grävt sig fast Andas lugnt, jag har nästan börjat tro det är mitt straff För min otroliga lättja, ofta min vilja strandar Min musik är min musa, men hon blir illa behandlad Men jag plockar fram min penna, skriver ännu en rad Och spiller ut hur det känns på mitt blad Min musik har alltid varit mitt stöd när jag ser tillbaks Om jag misslyckas då blir det nog mitt vackraste nederlag Vi är mänskliga så vi får göra fel Plötsligt hände allt och det blev så som det blev Och du är mitt vackraste nederlag Och jag är stolt över det Vi är mänskliga så vi får göra fel Plötsligt hände allt och det blev så som det blev Och du är mitt vackraste nederlag Och jag är stolt över det Men är du stolt över det? Det är klart jag är stolt över det Mina ögon läcker och det luktar bränt, min blick är tom Går inte ur sängen för fint väder och ett litet stycke sol Vad är det alla sjunger om, något slags beryktat mod? Nej, låt mig straffa mig själv ifred, just en snygg metod Fast jag vet, undrar ändå vad som är felet med mig Satte mig i sitsen när jag valde att spela spelet Överlägsen motståndare, ändå spela jag på det Var så nerkärad att det gjorde ont att se på dig Vad jag menar, aldrig menade inte av lika art Tids nog blev du hemsk och jag blev likadan Inget mer du och jag, trots allt mitt eget val Slet blicken från det vackra, ett nödvändigt nederlag Vi är mänskliga så vi får göra fel Plötsligt hände allt och det blev så som det blev Och du är mitt vackraste nederlag Och jag är stolt över det Vi är mänskliga så vi får göra fel Plötsligt hände allt och det blev så som det blev Och du är mitt vackraste nederlag Och jag är stolt över det Men är du stolt över det? Det är klart jag är stolt över det Hon flyttade till huvudstaden, från Norrland begav det Tidiga åttitalet, fick arbete, fixade bostaden Hon hade redan sin syster där och Vips hade hade hon bytt stad och bytt karriär Men vad fann hon? Kärleken lurade runt hörnet, brukar ju göra det Hon blev handlöst förälskad med huvudet före i en älskvärd man Om han hör detta vet han i alla fall att känslor fanns en gång tiden, andra nu Han sa det att det aldrig skulle vara någon annan Hon sa detsamma, två år senare fick de barn tillsammans Men nåt skulle hända, han var inte längre den han var innan Behandla henne som ett svin behandlar en kvinna Hur skulle hon våga det, men lovade sig själv Att hennes barn aldrig skulle växa upp i ett sådant hem Lämna smärtan, lämna rädslan, lämna honom Flyttade tillbaks till Norrland och lämna Stockholm Hon och hennes son i livet, en kamp att vinna Och det gjorde hon och hon blev världens starkaste kvinna Ensamstående med ett eget barn Och hon gjorde det säkert att det aldrig nånsin skulle bli ett nederlag Mamma, jag älskar dig Vi är mänskliga så vi får göra fel Plötsligt hände allt och det blev så som det blev Och du är mitt vackraste nederlag Och jag är stolt över det Vi är mänskliga så vi får göra fel Plötsligt hände allt och det blev så som det blev Och du är mitt vackraste nederlag Och jag är stolt över det Men är du stolt över det? Det är klart jag är stolt över det