Ur evig sömn, där tid och rum ej fanns Jag vaknar, bryter mig ur valvet Ur evig sömn, där tid och rum ej fanns I mitten av bergets hjärta Jag är kallad ännu en gång Att rycka bort, jordens törnar Jag klyver dalar, urberg och vyer Konstellationer i kaos "Under Hennes Vingslag Kommer vi alla att förgås Marken slukar de svaga Vedergällning, tusen år har gått Gravar kommer att tömmas Rötter kommer att slitas upp Hör hur skogen viskar sången Hennes tid äro kommen" Jag vandrar, men nuddar ingen mark Min skugga, vittrar sönder liv och bark Nordlandet sätts i kaos och ur balans Evig snösommar, köld i hennes trans Formlösa skepnader i trans Natures vedergällning, död var allt som fanns "Under Hennes Vingslag Kommer vi alla att förgås Marken slukar de svaga Vedergällning, tusen år har gått Gravar kommer att tömmas Rötter kommer att slitas upp Hör hur skogen viskar sången Hennes tid äro kommen" Må ni blunda och drömma om Dimmklädda skogar, lockropens sång Då norrskenet färgade den snöklädda jorden Urberget kunde nå den brinnande solen Kaos har rivit fram, med vrede i skogen Död har rivit sår, i det ärrade Norden "Under Hennes Vingslag Kommer vi alla att förgås Marken slukar de svaga Vedergällning, tusen år har gått Gravar kommer att tömmas Rötter kommer att slitas upp Hör hur skogen viskar sången Hennes tid äro kommen"