Inciklad av stj?rnh?rars krestsande f?lt, fr?n alla v?derstreck en vidgande reflektor Likt en fabeldr?m som sammansm?lt och visas av av en ?versinnlig projektor En bl?ndande aftonsol d?r st?r f?rbl?dd, med irreversibla str?lar fr?n naturen fl?de Min spegelbild i sf?rens sidor ?r f?dd, ?r det h?r jag skall finna mitt ?de? H?nf?rd av dess hypnotiska komplexitet i en allomfamnande universalitet, fantasifullare ?n sagans poet Bildspel sprungna ur sj?lens essens spr?nger varje tankes gr?ns, ett klot bortom v?rldsalltets kvintessens Dess yta ?r kl?dd av stj?rnestoft som med tusen ?gon stirrar Rakt in i sinnets g?mda loft, i en dimv?rld jag ?ndl?st irrar I detta t?cken vilar ett tusen?rsrop kv?vt av ett vakums strikta karisma Som girigt oms*uter och h?ller ihop den silvriga glasglobens gnistrande prisma Jag besk?dar genom detta f?nster m?rkrets och ljusets eviga konflikt I sf?risk abberations f?rvr?ngda m?nster vindlar de samman i ett gl?dande skikt Bildspel sprungna ur sj?lens essens spr?nger varje tankes gr?ns, ett klot bortom v?rldsalltets kvintessens Dess yta ?r kl?dd av stj?rnestoft som med tusen ?gon stirrar Rakt in i sinnets g?mda loft, i en dimv?rld jag ?ndl?st irrar H?nf?rd av dess hypnotiska komplexitet i en allomfamnande universalitet, fantasifullare ?n sagans poet Bildspel sprungna ur sj?lens essens spr?nger varje tankes gr?ns, ett klot bortom v?rldsalltets kvintessens