Isvind, frostvind i armodsbunden skrud En ljudfylld fristad av vinterrikets sändebud Han som föddes under polstjärnan, i sträng köld Under stormslitna skarvidders gnistrande sköld Elementen symboliska avbild, En dödskallevit snögestalt Med norrskenblick som flammar vild Och blixtrar i samklang med allt Vishjärtad och med skuldror som alpkedjor vida, Det äventyrsgivande landskapets medelpunkt Med istidsdraken fader jökul vid sin sida Som ligger stilla och andas tungt Döpt i en jökelsjo Invigd i utopin Med glaciärvärldens deltaö Välvd i periferin En vintrig kröningsrit Med vinden som poet Fjättrar denna eremit I sin universalitet Stjärnkartan ristas över hans rygg Av drakens frostklor, som stillsam och skygg Förtäljer om dess ursprung i ett sällsamt kvad, En ohörd visdom, ett oskrivet titelblad Dopfunten, en vak i glaciärskorpans yta Och stormen tjänar som energisk psalm Knäböjd pa frusen bädd ses han flyta, På solmejslade block, på vattenkristallers malm Där iskolosser byggs pa varje sekund och minut Och det arktiska kungadömets monark ligger stolt Hans karga rike verkar segra till s*ut Över den likbleka solens trevande revolt