[Music & Lyrics: Vintersorg] En daggvuren gryningshimmels disiga bud tj+nar som arlaregnets segel. Till soleld begnistrar dess mantelskrud, och var droppe bildar en spegel. Som l"nkas mot en rymd i b...gad str+m, ett draperi som i bj"rta kulsrer sprakar. Sk"nkt ifr...n molnkaravaners purpurdrsm, lika mystisk som moderm+rkrets drakar. Vad skedde om skapnaden blevo solid, en bro +ver svindeldjupa avgrunder? F+rgrenad vid gallaxens g+mda lid och stj"rnhimlens brinnande lunder? Skulle vi g... l"ngs b...gen tunn som vattenreflexerna fogar? (mot jordens grund) |sa v"r visdom ur sagans brunn, f+rsjunkna i kosmiska skogar? (i en euforisk blund) Pr...lande grann den tunna materian, genomstr...las. I solskensljus den funnit sin sj"l, i vattenr+k sitt k"rl. V"senfylld, av v"drets makt f+rgylld, nyanser m...las. Diffusa konturer mitt hj"rta n"r och fyller ett fj"rilsl"tt beg"r. Jag v"lkomnar dig, sjuf"rgade dynasti. Som lindrar min ...ngest, min inre elegi. Pr...lande grann den tunna materian, genomstr...las. I solskensljus den funnit sin sj"l, i vattenr+k sitt k"rl. V"senfylld, av v"drets makt f+rgylld, nyanser m...las. Diffusa konturer mitt hj"rta n"r och fyller ett fj"rilsl"tt beg"r.