De gröna vagnarna krängde över bron vid dörrarna längst fram stod vi Vi sprang genom spärrarna, ner mot torget med butiker och fontän mitt i HSB-lådor, två mål på en grusplan små ängar här och var I skogen bakom macken låg kanyler och blaskor med bilder som höll oss kvar i timmar Min pappa var frälst och din kommunist det räckte för att bli fienden I ett 90-tal, där ingen trodde på något möttes vi igen Lika övergivna, lika löftesstinna lika långt hemifrån båda två Du bodde i min etta en madra** framför TV:n Har aldrig kämnt så hemma som då De gröna vagnarna krängde över bron och vattnet över oss strömmade Här kommer ännu en sommar och stan ska tömmas och du väntar ditt första barn Jag önskar att jag kunde visat mer glädje när du berättade i vintras, den dan För det är som det ska, det växer det dör och det finns ingen väg tillbaks Och om det skiter sig helt kan man kliva av tåget och slå sin värld i kras De gröna vagnarna krängde över bron och vattnet under oss strömmade Jag vaknade nyss ett hotellrum i Luleå av att hjärtat luktade bränt Ett nattåg därute tänder och släcker det är nånting som har hänt När vi pratade sist blev inget sagt men jag hoppas vi ses längre fram Säg bara till, säg bara ett ord om du skulle behöva min hand Vad vi gör ska vi aldrig bända ner våra liv i en form av trygghet och sans med butiker och fontän mitt i Nej du och jag vi kränger över bron och vattnet under oss det strömmar än, det strömmar än.