Första snön är alltid vitast den faller tung och tyst nu inatt plogbilen kryper nerför gatan och snögubben har en plasthinkshatt tänds det en stjärna så följer jag den det är så lite som håller mig kvar spåren efter oss dem har snön jämnat ut och tystnaden ger mig inga svar Första snön är alltid vitast den ligger över mina fönsterbleck som en alpkedja av julaftonsminnen av gran och gräl och farsans gråa säck och om tre fyra timmar ska klockorna slå från Södermalm till Vasastan all väntan är över men inte för mig jag ska lägga mig och sova hela dagen Första snön är alltid vitast och jag vet det var länge sen den föll de vitaste kristallerna blev svarta och din kind bets av en ny sorts köld i vimlet av människor har jag sökt din blick för att se om det finns något kvar och vem jag än träffar och hur det än blir är du aldrig utbytbar Första snön är alltid vitast rinnande marshaller i Gamla stan stora flak av is vid Nybrokajen och fasaderna av ljus på Stureplan och någonstans där ute finns du och jag de vi var - de vi kunde vara all väntan är över men inte för mig jag ska lägga mig och sova hela dagen.