Nu släcker de ner i hallen Jumobotronen tänds Den söker över blanka isen Upp över läktaren Dörren öppnas, jublet stiger Med lukten av krut Har jag lärt mig att leva här Eller bara att stå ut? Jumbotronen genom märg och ben Och ett snabbt blänk i tigerns blick Vi vet vad vi bytte bort Men knappast vad vi fick För varje gud som korsfästs Finns en människa som tar vid Och gör folket till kuggarna I sitt stormaskineri Och i natt kastar havet upp kroppar längs Portugals stränder Och barnen sover i piketerna Med flygbiljetter i sina händer Jumbrotronen in mot mörkrets hjärta Kanske kommer en dag Då även du går ner i vattnet Då även du ger dig av Min själ är en kopp blaskigt kaffe I strupen som aldrig får nog Hann du se det i mina ögon Hur stjärnorna tändes och dog? Jumbotronen stannar på min plats Jag vinkar och ler Jag har lärt mig att hålla färgen Det är en ny sorts ensamhet Så länge jag kan minnas Har jag väntat på ett svar Ett mönster, nån sorts förklaring Till sorgen som jag har Jumbotronen stryker över isen Som en smekning från en hand Stämmer ur alla strängar inom mig Till en obegriplig klang Jumbotronen genom tidens väggar Dom kör reprisen igen Hur den förlorade sonen når botten Innan han förmår vända hem Vi gräver upp den sista bit mark Som en gång var helig för oss Och ser den sista kopplade hunden Slita sig loss Får jag känna din hand över mitt bröst Får jag be dig stanna i natt? När de släckt och allting har tystnat Och himlen skrikits svart Jumbotronen visar vägen Och spelarna går ut på rad Kände du hur mitt hjärta tvekade Men tog upp sina slag?