Det var en fredagskväll i augusti Nittonhundranittio Vi spela på ett ställe Mellan Hällefors och Örebro Det var nån potentat som hade fyrtioårskalas Femtioåtta gäster och femtioåtta glas Klockan blev väl fyra innan dom fått nog Vi tackade för oss, men jag tror inte att vi log Plötsligt kom det fram en krokig gammal man Ifrån nånstans Han sa: - Jag har en sista önskan och detta Kanske är min sista chans Var snäll och Ta mej hem till Vansbro Ta mej hem till Vansbro Ta mej hem till Vansbro Det var så länge sen och nu vill jag dit igen Så ta mej hem Vi sa: - Det går väl bra Vi ska bara packa ihop innan vi kör Han tackade och log och tog sin säck och sa: - Jag väntar utanför Det var då som vi kom att tänka på en gammal legend Om en man som for till fjärran land för längesen Han hade tagit med en säck och sagt så här om den: - Jag skall fylla den med guld innan jag kommer hem igen Vi tänkte på den mannen, det kunde varit han Vår nye vän Så när vi kom ut då fråga vi: - Vem är du Egentligen? Han svara Ta mej hem till Vansbro Ta mej hem till Vansbro Ta mej hem till Vansbro Dom kallar mej för Himalaya Sven Kan ni va snäll och ta mej hem Ta mej hem till Vansbro Ta mej hem till Vansbro Ta mej hem till Vansbro…