I natt har jag vandrat från Hedsunda by, Där jag fåfängt bönföll om hägn, Mina glappande skor äro tunga som bly Av träckstänk och midnattsregn. Jag kom från tjuvarnas gråstensborg, Där min skugga var min kamrat. Där var år av grubbel och månaders sorg Och nätter svarta av hat. Ty jag älskade strid med sten och kniv, Och log åt jämmer och sår Och till sist så tog jag en kvinnas liv, Och satt fången I långa år. Och vid Kersnas tjärn, nedom Hävamo brant Jag ville ur livet fly, När den drivande månens guld föll grant Över strändernas gungande fly. Men inom mig är det något som inte vill dö Och som hatar att leva ändå Det är bittert att kvävas I kvällsvart sjö, Och bittert att levande gå, Och känna hur eländet suger en ner, Tills man andas med bara hat Fast solen lyser fast sommaren ler Det är bittert, bittert, kamrat!