Sista gången jag pratade med Marguerite Var hennes röst som om den var under vatten Hon sa hon skulle ut o gå en bit TV:n stod på hela natten Hon hade varit på en audition i stan Allt va outhärdeligt stilla Snön hade kommit precis den här dan Jag sa: Det är väl inte så illa Stjärnorna lyste i isen på sjön Som en spegel var himmelen i den Upponervänd och som en lockande dröm Om vila Och att upphäva tiden Under Isen Ligger Himlen Från botten lovar stjärnorna dej frid Varför lida Varför strida Finns ingen tid att ta ner månen Marguerite Sista gången jag såg Marguerite Var hon stjärnögd fast under isen Uppsminkad och glad varje gång hon kom hit Men dessemellan var det rena krisen Ingen frågade efter Marguerite Ingen gav henne längre nån roll Hon gick några kurser i självtillit Men det var som om det hade gått troll Stjärna en stjärna Vill du bli en stjärna Och tindra på iskalla himlen Vem vill stå i en kö Kraschad stjärna i snö Och Dö och Drunkna i vimlet Under Isen... Sista gången jag träffade Marguerite Borde jag sagt att vi skiter i tiden Alla vill ju till himlen Men varför ska man dit Karriären gör människan vriden Stjärnorna lyste på nysnö och is Och stjärnorna tävlade i TV Små bubblor av värme och landet i kris Mörker och kyla finns alldeles bredvid Hon ville se himlen utan störande ljus Så hon gick ut på Mälaren i natten Sen dess brusar TV:n i hennes hus Hon vandrar bort över frusna vatten Under Isen...