Ack, nött var tröskeln där som barn jag lekte Min faders skonummer var femtiofem Och fett och flottigt av det fläsk man stekte Var taket i mitt påvra barndomshem Jag var en parvel blott, med snor på läppen Och mina syskon voro tjugotre Varenda lördag fick vi smaka käppen När far kom hem ifrån sitt arbete Uti en långan rad så blev vi ställda Och fick sen knäppa upp vår byxas knapp I bokstavsordning blev vi sedan smällda Utav vår faders käpp med flera rapp Jag hade tur som inte stod i början Då slog min fader så hans käpp gick varm Men när han kom till mig som hette Örjan Då var han ganska trött uti sin arm Sen kom vår moder med förband och salva Och syskonskaran ställde sig i kö Allt medan far tog sig en kaffehalva Och torka blodet av sitt hårda spö Allra värst var det för min broder Abel Han fick så mycket att hans liv tog s*ut Dock var min barndom ändå acceptabel Ty man fick lära sig att veta hut