Poeterna är helgonen är allt jag säger nu Dom bryter aldrig tystnaden, dom skriker aldrig ut Dom väntar tills du behöver nån som sakta tar din hand Sen ror dom långsamt över dig till en litet större strand Poeterna är helgonen, dom simmar i en älv Där allting bara virvlar runt så du aldrig ser dig själv Men när du fastnat i ett kaos i en vild och mäktig ström Då sträcker dom fram nycklarna till en lite större dröm Poeterna är förvandlar sig - dom dyker upp här och där I masker som dom vänt på - du ser aldrig vem det är Men dom vakar över din själ, som den heligaste relik Dom ger sorgerna ett skymmer och fyller luften med musik Poeterna är helgonen och jag lärde mig idag Dom säger på ett ögonblick vad jag tänker på en dag Dom tittar på ett mörker som jorden tagit tillbaks Och dom extraherar strimmorna dom vill att jag ska ha Poeterna är helgonen när dagen tagit s*ut Och natten sakta faller och du inte hittar ut När tystnad bara skriker mot flammorna i rött Då lägger nån sin hand på dig så du får somna sött Då lägger nån sin hand på dig så du får somna sött Då lägger nån sin hand på dig så du får somna sött