Stilla bryter vågor Sönder den solnedgång Vilket banar fram ett s*ut För dagens sista ljus Skepnader i mörkret Sakta stiger fram Ylar imot Månen Som tar dom i sin famn Skuggor växer långa Likt nattens egen väv Jagar genom skogar Tills dagen åter gryr Solens första strålar Skänker åter frid Åt det liv som varit Och som komma skall Men denna falska illusion Om ljusets makt är kort Ty när kvällen nalkas Blir mörkret åter fött