Än en gång så har besvikelsens dystra monotoni påminner mig om den absurda hopplösheten i mina kontinuerliga besök att finna en plats på denna jord Att fly undan i ett desperat försök att återfinna lugn är blott en temporär lösning till ett olösbart problem Då min ledstjärna sorgen aldrig kommer släppa mig fri Intensiv och nästintill överväldigande livsleda i sin absolut mest fulländade form Påminner sig och dödar mig sakta men metodiskt Utan en tanke att släppa mig ur dess mardrömslika våld