Pst/Q - Jag ser lyrics

[Refräng/intro:] Tänk om du kunde läsa Mina tankar om dig och mig Tänk om du kunde läsa (han sitter och ser er) …Dig och mig (uppe på ett jävla tak, enögd, fastspänd, utnyttjad, döv, stum Fullkomligt jävla värdelös egentligen. Men han ser er) [Vers 1] Jag ser över er utan seende, utan överseende Å ett subjektivt objektiv stumt stirrande men ser ändå Ser ner på er på gator, vakade över befängda vanor Ser er när ni vandrar allehanda bestämda vanor Ingen anar vad som rör sig, bakom andras masker Dom andas fastän ovetande om varandras laster Som hon som betraktar marken, stirrar andlöst Och vet att den finns, för att hon inte ska trilla handlös För allt håller på att falla samman nu, bevisen finns i fogarna Därför står hon och biter sig i dom vitnande knogarna Hon har granskat en blanksvart asfalt i evigheter Medan mannen som vandrar förbi försvarar sedligheten Han vet, men vet att ingen annan tytt tecknena Bland skräpet, svinen, snusket och äcklena Han har flämtande präntat ner bevis med en bläckpenna För att nån annan ska kunna förstå alla upptäckterna Han vill hjälpa så många kvinnor han hinner, innan han försvinner Med en kniv i innerfickan, och exorcism i sinnet Jag finner monster och demoner, änglar och människor Ängsliga tankar och drömmar och fängslande känslor [Refräng] Tänk om du kunde läsa Mina tankar om dig och mig [Vers 2] Där sitter en man på vagnen, och ser folk lastas på Han har lösningen på alla problem i sitt ka**askåp Han ska rädda världen om vagnen bara raskar på Medan blodproppen i hans hjärna letar efter nåt att fastna på Mitt glasöga pa**ar på att granska alla Ung man i dreads, med ryggsäck och orangea brallor Om nåt, trött på propaganda på betonggrått I omlopp, i stadstrafiken för att måla nåt för andra Och förvandla ytor, till färg från gråskala Åt helvete med å påtala att han kan bli åtalad Bredvid, en kvinna med en dålig vana sen två år Underarmarna täckta av småsår och nålspår Hon tror ”ingen kan hjälpa mig, eller älska mig Jag tänker lägga mig i ett badkar med ett rakblad För jag vet att han väntar mig, Jesus kan frälsa mig Jag kommer aldrig å hämta mig, å jag kan tänka mig att dränka mig” [Refräng] [Vers 3] Jag ser allt som sker, ALLT men säger inget Känner varken till rätt eller fel, och väljer inget Där står en kvinna och fingrar nervöst på syrabehållaren Kämpar emot impulsen att ännu en gång kolla den Hon tänker ”tur att hon inte kommer ihåg mig För hon ska få ångra att hon tog honom ifrån mig” En man går noggrant igenom sin lilla svarta bok Ett tjugotal har tatt emot, gåvan han har lagt ihop Vart ihop en gång, men gåvan är för all evighet Han kan fortsätta länge om han håller allt diskret Allt ni vet om någon är bara deras utseende Inget överhuvudtaget är bedraget av deras beteende Jag sitter och tittar ut seende, betraktarens öga Och beaktar din börda, när folk faller sakta till föga Högar av öden pa**erar medan folk ränner fram Nedan, och klämmer fram tankar om människan Hennes man vet inte vad kärlek är, dominans räcker lätt Och han har blandat ihop respekt med skräck Hon har samlat ihop mod i månader för att våga vandra Ifrån hem, sprucken trygghet, och sin plågoande Vänner känner att dom ville, önska henne lycka till Men om hon tänker fly, vad ska hon med hemnycklar till? Mannen bakom rycker till, trots att han mår underbart Lyckligt ovetande om att han inte har många stunder kvar En beundrad far, full av felande celler i hans bröst För sent för bot, sjukdomen kommer ta han först Hans största stolthet e dottern vars kort han har i näven Medan två ungdomar undrar vart rättvisan tagit vägen Enträgen beskådar jag demoner, änglar och människor Ängsliga tankar och drömmar och fängslande känslor [Refräng]