Pst/Q - Andas Ut lyrics

[Intro] Med sabbade stämband... Ha! I en värld där alla vill va "näst-längst-fram-bögen" Pst/Q... från MBMA... Mobbade Barn Med Automatvapen... [Vers 1] Med flottiga fingertoppar, toppar penngreppet, släpper sällan Räcker mellan jord och måne medan hjärnan sätter fällan Sällan efter, kan välan gälla mig utan styrhjälp Född levande regerande med världens bredaste synfält Valpen, du förstår när du väl har skalpen under naglarna Tagen i kragarna, huvet under armen, vilande på lagrarna Du hav alla, lever på att resten av ditt crew har laganda Detta är sista gången du leker Lusitania mellan jagarna Dagarna i ända, som om ni blev skändade med kalendrar Ändrar ni kända rim som inte ens går att använda Ansträngda, medan jag överallt står över allt Tag med dig alla tricks, för du kommer garanterat behöva allt Rövar allt från föga kalla knattar som klappar igen Teflonminnet inne mellan mina tinningar glappar igen Det är därför jag rappar igen, en aria med nariga läppar Farliga flippar, ta mark tills hela din area släpper [Refräng] Andas ut När cyanidsmaken har blandats ut Er sammans*utning kommer landa mjukt På mitt kommando tar er anda s*ut Så andas ut [Vers 2] Låter åter din navel presentera sig för ryggraden Huserar rim till den milda grad att jag bryter mot bygglagen -Sparka röv med myggjagare-, det är det det här känns som Det är det det är, det här, men inte du, inte ens om Du blev den sista tragedin du drar ett jävla skämt om Tänk om, för jag hörde dig, ”Sveriges projekt fyrahundrafemton” Vem som än kom, sänd som följetong till avsändaren Och ”tappar andan” som skäl och festar med gravskändare Ändrar dig, och ”Skulle bara…”, från och med nu är du fanimej portad Stå där med pannan veckad som sju dar i samma skjorta Lortig, DJ Mendez, snedstreck Menendez på svenska Med förbundna ögon, rycker ut ryggrader på känsla Ensam, gränsar till alla länder Ni kunde lika gärna va celibata onanister som vistas på Antarktis så ofta ni får kalla händer Men alla vänder änna tillbaks ända till sitt ursprung Därför står du med huvet i röven på dig själv, urdumt… *sampling* ”Jaa, det är någonting så fruktansvärt Man måste ha varit med om det själv för att förstå hur hemskt det är” [Refräng] [Vers 3] Virar hjärnan runt er jävlar, och kväver er långsamt Kom fram, var är ni nånstans, hiphoppare i h*molångdans? Min landning möts med en blandning av andning och andlöshet Läcker, och jag reppar inget, för det täcker upp talanglöshet Utom MBMA, den största anledningen till paranoia På 16- till 30-åringar, fattar hiphop med två fingrar Smårimmar, beter med min intelligens och min musiksmak Och avhandlar varför jag vandaliserar er för en skitsak Översätter oförrätter för resten av rikets skitsmak Hänger längst bak i sällskap med MBMA på din likvaka Inga blickar når hit bak, lever med ytterligare hycklare Som uttrycker sig godtyckligt på hopknycklade lappar Otippad tackar dom som gör att vi saknar motstycke Orden håller fötterna på jorden med ett två-tons fotsmycke Jag log mycket förut, men nu skakar ni inför mimiken Jag är hemma från ännu en dag på Creutzfeldt-Jakobs-kliniken *sampling* ”Jag står inte ut med det här längre… Ibland är det så att jag tror att jag håller på att bli tokig Finns det verkligen ingenting som hjälper…?”