Promoe - Mammas Gata lyrics

Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min egna värld, ja. Allting var ju enklare då, men ingenting kan bli vad det var, nej. Man ser tiden är förbi, snart är det för sent, livet det går fort och det är svårt att hinna med. Men vi kanske kommer se, en ljuv dag i Lund, kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund. Kanske fortfarande, kommer försvinna i din blick, drömma om den framtid som vi aldrig fick. Och vi kanske skriker, bakom musiken, och trots alla strapatserna i livet kommer fram till att vi trivs men. Hur poletten föll, om vi kanske lämnas barhänt parallelt genom snön. Som ändå blåser bort efter ett halvt andetag, och du säger att det var uppenbart att det aldrig var du och jag. Så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns, slipper kännas vid svidande förr i tider. Kanske var vår historia en fjäril på nål, vacker att titta på men vingar som inte slår. Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min egna värld, ja. Allting var ju enklare då, men ingenting kan bli vad det var, nej. Igår gick jag på mammas gata, vissa dagar så kan jag sakna, tryggheten från gamla dagar men det finns ingen som kan få dem tillbaka. Igår gick jag på mammas gata, vissa dagar så kan jag sakna, tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dem tillbaka Ibland vill jag återvända, men det finns ett litet dilemma, det känns som skorna börjar klämma, och jag har fått växtvärk jag måste lämna. Hey Hey! Staden känns för liten, du och jag börjar om, det känns för tidigt. Eller för sent hur den än blir de, du kommer alltid vara en del av mitt liv, yeah. Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min egna värld, ja. Allting var ju enklare då, men ingenting kan bli vad det var, nej. Man är tillbaka på mammas gata bland fotbollsmålen, ungdomsgården, ungdomsåren det är då det slår en. Hur vi gick där och väntade, vad skulle hända, tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma. Allt för hemma att aldrig bländad av, storstadens ljus dom är alltid tända nu, har vi flyttat spridits för vinden, födda på nytt och vi slog igen grinden. Ibland på tunn is, okända vatten, du vet hur jag älskar när vi rusade genom natten I en okänd taxi, i en okänd stad, som magnetism - en okänd lag om att, vi måste vidare aldrig klara, alltid på jakt och det fattas bara, en liten pusselbit och vi springer dit, släpper tyglarna men minns alltid vägen dit. Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min egna värld, ja. Allting var ju enklare då, men ingenting kan bli var det var, nej.