Organismen - Diamanttårar lyrics

Vers 1: Mitt liv är en multimediafil Där jag sicksackar emellan ett kulregn, med en kursiverad stil Din talang fastställs av rappande vänner Och dom står runtom dig i plasthjälmar med klappande händer Hiphop brukade vara min fru I dagens läge är vi en hårsmån från KK Jag är säkerligen salongsberusad Jag är som ett höghus med paraboler, fast min balkong är utan Så jag röker, som om det var 70-tal Och sätter ner mina döda rosor i en sprucken vas Jag är som en rymdvarelse För jag rör mig fritt ifrån allt, och jag skiter i tyngdlagen serru Så s*uta nojja, ni vet vad som gäller Jag skiter i glitter, ni skiter i lojalitet mot vänner Vad är det ni menar demoner? Snart har jag bara ljuslågan tänd för och sterilisera nålen Nu ställer ni era frågor om ditten och datten Och ni ger folket en kanna som är gratis och dricker upp vattnet Nu sitter du strax med salt som plåster på såren Vem skålar för sig själv? Det måste vara Ågren Refräng: (2x) För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg Så jag höjer på glaset för det som har varit Och fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt Vers 2: Så se på mig som ett minne för livet Vare sig jag skulle skära mig själv eller inte, slinter med kniven Rycker på axlarna, och skjuter från höften Och tillför ett ångerfyllt hjärta, till ett brutet löfte En björntjänst gör ju ingen glad, omtöcknad Försvinner jag sen som gôr-svensk in i ett fylleslag Ni kan inte lära mig nåt, se på de duktiga proffsen Och se på mig, uppspikad på korset Jag har sagt vad jag vill, men ändå fått gliringar Av amatörer som ändå bara finns i pop-tidningar Jag är lugn och rizzlad, tar knatchen, tvungen att dricka bärsen En härsken mun som sjunger på sista versen Du begär understöd, jag håller emot Det har varit en jobbig tid med en fruktlös skörd och en torrperiod Ur skuggan av nåt sämre, kliver jag ut Och författar snabbt låtar man spelar när livet tar s*ut Jag är nog inte bäst, men jag får plus i kanten Och en klapp på axeln av alla dessa gatumusikanter Som oftast bara spelar så sjukligt fult Medan jag tar ett bloss och löser min Rubiks kub Med en s*utlig skruv Refräng Hehe, jag kan knappt bärga mig. Att ge mig ut, och se universum Genom ögat, på en synål Skål för framtiden mannen (skål) Vers 3: Så nu beger vi oss av, på den här promenaden Där sossar och moderater lotsar oss till Domedagen Jag ler åt det som har vart, och vinkar adjö Har lovat att kunna skratta åt livet minst en gång innan jag dör Fumlar, för att hitta avtryckaren till geväret Och ser inte skogen, för att kalhygget är i vägen Så ni blundar, och skyller på en ikon som mig Kan man inte bli profet här, då rymmer jag hemifrån, ok? Sen ser ni mig, gå på som en giljotin Utan nån moral, med min ståltrådsfilosofi Du tycker att ändamålet helgar medlen Jag tycker att vi borde bränna bålen, och vända seglen När allt jag har är en flott dröm och 12 och 90 Allt är så verkligt nu, men bortglömt imorgon bitti Min sinnesstämning är ett spöregn på en kyrkogård Ett underbarn som är ökänt, som en virituos Ger vänsterhand för den högra, och en högerhand för den vänstra Och målar vardagen, och du vill bara döda känslan Så nu kan ingen frälsa dig Och mår du inte dåligt av att jag försvinner Så har du ändå aldrig älska mig Så mår du inte dåligt, om att jag försvinner Så har du ändå aldrig älskat mig Refräng