Jag red upp längs Rio Grande Genom väglös bergsterräng Över prärien, upp mot landet Som var styrt av gangstergäng Ja, jag var "på G" den dagen Fullt beredd att spilla blod Och jag var så självupptagen Full av ädelt hjältemod När jag kom till Colorado På min halta hedershäst Såg jag ut som en desperado Ungefär som folk gör mest av de sinnliga behagen I en señoritas heta blick Blev jag bara självupptagen Så hon tog mitt gin och gick Och jag smög längs dunkla fönster Där bandidos satt och svor Med min hand intill mitt hölster I en hatt som var för stor Som en trapper bortom lagen Smög jag in i en saloon Och jag var så självupptagen Att jag sköt mig själv i skon Nerför trappan kom miss Lily I en dräkt, så syndigt snäv Hon log rart mot Gambling Willie Oslagbar i Svälta Räv Men han kände sig beslagen Med sin bluff när det sa pang Och han var för självupptagen För att ge nån komplimang När han reste sig från stolen Hördes knappt ett knarr I hans näve satt pistolen I hans mun en fet cigarr Men Juan som var förslagen Hade sett hur allt gått till Han var mindre självupptagen Och sa: Gå och lägg dig, Bill Jag kom linkande till ranchen Sen Gamle Svarten lyckats fly Jag tog jobb i oljebranschen Som var kemiskt fri från bly Men jag kände mig bedragen På en fest med fyllda glas Och jag blev så självupptagen När vackra drömmar gick i kras Att bli känd i Vilda Västern Var jag inte helt emot Men i Denver sjöng orkestern Om en man som sköt sin fot Deras hån sved med än hagel Å, min nesa var total Men jag är för självupptagen Får att se nån sensmoral