En klocka slog två på den motsatta stranden Tornen tog form mot den ljusnande randen Gick vi där, du och jag, i vår oro Och lust mellan tagg och syrén Du var ängslig och du höll mej i handen Skyldiga barn i den fuktiga sanden Var det sista gången jag kände mej lyrisk När jag sen gick hem i allén? Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror Flammorna flyger sin kos medan fröerna gror Visa en vilsen på spåren mot gläntan där vindarna bor Mitt fönster var solkigt av rök från fabriken Och ljudet var jobbigt från stan och trafiken Solen stod röd över tinnar och tak Genom slöjan av sot och bensin Vågen var grön och förgiftad var viken Drömmen var blå och förträngda blev skriken En vän blev besviken, en annan blev luttrad En tredje drog ner en gardin Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror Flammorna flyr men dom finaste fröerna gror Visa en vilsen på spåren mot gläntan där vindarna bor Min kind var förgråten, min bild var förgäten Hösten blev lång och min visa förmäten Rösten blev död och min blick blev förhärdad Och natten var ensam och kall Tung var min vandring men lugna var fjäten Det som var glömt hann ikapp och tog täten Och stormen drog fram över bräckliga blommor Innan sagan var all Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror Flammorna dör men ger liv åt dom fröer som gror Och jag söker än efter spåren mot gläntan där vindarna bor Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror Flammorna flyr men dom finaste fröerna gror Och jag söker än efter spåren mot gläntan där vindarna bor