Hårda hagel studsar bort mot rutan Sista bertil ut och holken tom Snö blev tö och tobak är man utan Utanför står trädet som ska fällas snart i blom Solen gick i moln i sjunde himlen Döden står i bakhåll där du flyr Färden gick mekanisk mellan vimlen Där centrifugens slammer gör dej aggressiv och yr Där går du bland tysta öar Där går skam på torra land Med små gliringar på tungan Och nån bräcklig pik ibland Händer knyts i knot och saker muttras Liten man nänns ingen lyssna på Förödmjukad ska han gå och luttras Tills han glömt vem han var och vart han ville gå Liten man han spänner sej mot smärtan Det finns bomullbot mot det som känns Den som jagar ljus och flyr från svärtan Ska till sist förneka också ljusets existens Du vill lämpa av din barlast Och lösgöra dina band Som en hare bland hyenor I ett unket Samarkand Maktens laser fräter i din mage "Tiden är förgiftad och brutal" Kacklar också höns i Mammons hage Kacklar bäst som värper guld och lyss när tuppen gal Men när kvällens klockor slagit elva Svimmar artigheten strax av skam Vissa odlar myten om sej själva Utan att dom ser en simpel sanning smyga fram En blir kung, en blir knäckt Och en har hemlig trumf på hand En får potten, en får spader På Mammons roffarband I sin vånda gnisslar lilla kuggen Med sin skuld och sitt förbjudna hat Tidig måndag, sliten under luggen Körs hon upp och knäcks av spelad hjärtlighet och prat Men varenda vank och vink du snappar Flyr din röst i sanningens minut Biet dör med gadden som hon tappar Hunden gläfser efter Gråben som har tjänat ut Men att hålla tand för tunga Är att dö för död mans hand Ska vi slåss en gång för alla Eller ta en tår på tand?