Ola Magnell - Hos Kuratorn lyrics

Jag sitter hos kuratorn och vi rör oss inom ramen För allt från första fyllan till tji studentexamen I skvallerstan där man blev född och formad och bedragen Av plugg och bud och borgerskap och Gud och jantelagen Man hämmades av hygglighet och knäcktes av kutym Så damp man ner i storstan, knappast fri men anonym Jag tog ett andetag och stöp av luften på perrongen Och vaknade men jacken på den vajande batongen "Hur var det här då" sa konstapeln, jag sa "Atmosfären Är ju ingenting man fryser på" och satte mej på tvären Jag tog mej till hotellet där portiern i sin svid Såg irriterad ut och jag var klart paranoid Jag bad om enkelrum, han bad om namn på företaget Jag sa "Förlåt, hursa", då log han listigt och förslaget Och sa "Tvåhundranitti kronor tack, rum hundrafjorton" Jag sa "Behåll din nyckel du och kyss mej under stortån" Jag vände som en furie och gick till närmsta bar Och vräkte i mej whisky som en törstig dromedar Sen gick jag ut i natten som en världsvan salamander Och smorde kråset och blev hög som kejsar Alexander Med arvet på min bankbok men på krogen svor och slet man Jag sa "Vem äger plejset", kyparn snäste "Tore Wretman" Sen gick jag ut och tog en trick och gick till Gamla Bro Och tog en holk och polarn garva "Hälsa Värnamo" Men när jag bytte dialekt, sa polarn "Har'u feber Du låter som en rixta**man, en bildad skånestreber" Men jag stod på och käftade i banken och affären Som en ara, som en byråkrat i karriären Dom sa "Du som e från bystan, vaffö snackar'u sådär" Jag sa "Jag älskar kula stan, jag bor och jobbar här" Nå hursomhelst, jag drömde bort varenda dag i sängen Och dolde mej i dimman och dök in i pundarsvängen Jag brände av mitt arv, man var väl ingen gniden lantis Och flykten var ju uppenbar, men kicken var gigantisk Jag tände av och tänkte "Mors, va e're här för strul" Och drog tillbaks till morsan – inte fan var det nå' kul Men jag blev pigg i pallet och tog parti i valet För folket mot tyranner, klerikat och kapitalet Och kom till stan igen och skrek fem gånger i kvarteret Att Mao var stor och klampade väl ofta i klaveret Jag var en kommunist som inte vuxit ur sin kolt Mot Ågren och hans anhang hjälpte ingen majrevolt När juni kom satt man vid Sveavägen på Terra**en Med flummiga visioner, iförd bästa hippiesta**en Vi lyssnade på Mecki Mark Men då och Fläsket Brinner Och tände på med allt med undantag av gas och thinner Det tog sin tid att landa på sin rätta köl Det gick med hjälp av Janov men det krävdes mellanöl Sen gick jag runt och skrek på lek, jag tyckte synd om barnen Vid dagis låg en motorled och hela grottekvarnen Kröp innanför mitt skinn och jag blev sjuk av polemiken Jag fördes åter till Maria-polikliniken Där fick jag antabus, i några veckor stod jag pall Jag rodnade så häftigt när jag fick ett återfall Sen tog jag jobb på firma, det låg liksom i tiden Att ha kavaj och slips och va beslöjat vänstervriden Men vi slog vakt om almarna när snuten blev på hugget En snut och jag var förresten polare i plugget Men stan jag drömde om var fylld av fantasi och färg Där skulle fan få heta Hjalmar Mehr och Wallenberg Och almarna står kvar bevars men folk har tappat orken Somliga försvann till skogs och somliga till torken Andra sitter med familj och barn och håller färgen I Farsta, Skärmarbrink, Hässelby och Hallonbergen Med magkatarr och cancer – det tycks mej lite väl starkt Att tvingas bo i den miljön och dö i hjärtinfarkt Med lönsamhet i blicken och med huvet under armen Byggde dom ett dårhus och storstan miste charmen Det vore kanske lättare att gå här i ekluten Om tjejerna fick komma in och riva upp bes*uten För jag är trött på luftslott och slimmad retorik Och snack om servicehus och utbyggd kollektivtrafik Men gubben kom och gubben gick med dokumentportföljen Och satte sej i lugn och ro i bästa skinnfåtöljen Vad bryr sej gubben om ifall det blåser kallt som satan På tjejerna som nu ska flytta till Regeringsgatan Och han som lyfte kovan rörde aldrig vid nåt knark Han är en ansedd herre, han går på säker mark Jag, jag log så hult och svalde tills jag ville mörda Jag hörde till dom tigande, dom ständigt överkörda Jag tog min kniv och tänkte "Inte skära, bara rispa" Piketen kom och jag fick skjuts till första bästa hispa Jag slet och slog och sparkade och skrek som en förryckt Dom sa att jag var farlig fast jag bara var förtryckt Jag tydde mej till lodarna och sa "Hej hopp, hur mår ni" Och sjöng en sång dom ansåg var för lång och rättså corny Jag sjöng på Mosebacke men responsen var så vissen Att jag gick ut och svor och grät på Katarinahissen Jag tänkte hoppa när det slog mej klart som i en bok Att jag bara tagit räkning för en taskig högerkrok Jag for som jojon mellan apatin och piedestalen Mellan Hagaparkens lugna lunk och T-Centralen Och bästa jag går och mörkar, har jag hamnat mitt i smöret Sen var jag noll igen – sen gav jag fan i hela köret Ena veckan var det bara strul och strid och stress Och när man äntligen blev ensam dog man av tristess Så jag tog jordens neråttjack och väcktes inte förrän Vintern, ja rent ut sagt fascismen stod för dörren Med hakkors, hat och h**n och stålar som var snabba Och guden heter Mammon än och kungen heter Abba Men säjer du "Revolutionen sprack", då har du fel För allt har sin säsong och ångest är vår arvedel Men detta känner ni ju till, min bäste herr Kurator Om ni vill veta mer om mej så kolla med nån dator Jag sticker nu för jag har s*utat punda, slåss och härja Så möter jag en man på väg från stan till Beckomberga Jag frågar "Vem är ni som verkar så trött och vill" Han svarar "Birger Jarl", jag säjer bara "Lycka till"