Jag knäppte min väst, fick en kick från kontoret Och tände min engelska snugga med hö Jag skymtade damen i svart under floret Och slant genom dimman i grådask och snö Jag rafsade ner mina böcker och kläder I bagen och gömde min nyckel och stack Från stan genom landskap och mörklagda städer I solkiga paltor och boots utan klack Jag kände mej ruggig i fukten och frosten När jag steg av tåget men nu var jag fri Jag hajade till av ett papper från posten Ett grått konvolut med en krigisk avi Jag slumrade strax till dom hemtama ljuden Av tjutande jaktplan och vakthundens skall Jag vaknade till av en kall hand längs huden Och skildes igen från mej själv och mitt kall Jag gick som en zombie med lipen i halsen Och för att bli fri fick jag kasta mitt skal "Ja, inte" sa doktorn "går jag ju på valsen Men försvinn annars blir vår förvirring total" Jag lydde, jag flydde med mackor i sinnet Och lustfylld aptit men jag mötte min död Jag föddes igen, om jag rannsakar minnet Med blodsmak bland dunster av lastgammal mjöd Och damen i svart med den livlösa munnen Blev synlig igen och min flyktväg var stängd Jag slängde mej ner i den torrlagda brunnen Och skrek som en skogsbrand och grät som ett regn Men nästa försök var så väl kamouflerat Min avsikt var dold av min lediga tid Men när jag kom fram hade nån observerat En dam smyga runt, mera dolsk än timid Den flammande elden var nyckfull och spastisk Dom blixtrande ögonen stämde mej mild En rytmisk armé och en entusiastisk Publik gjorde kvällen elektrisk och vild Med sånger om kosmos, med medikamenter Gick rövarnas liv sin beprövade gång Tills ögonen blev varse systemets agenter En natt under fullmånen under en sång Jag reste i gryningen, under protester Gick båten tillbaka från Ingenmansland Jag la mej på rygg tills min korta semester Var s*ut och jag spolades upp på en strand Och medan jag vaknar i vinden längs stranden Glömmer jag allt som har hänt på nån kvart Men ute till havs eller djupt under sanden Där lever förmodligen damen i svart