Vi seglade bort genom natten, mot havet längs ensliga näs till tonen av virvlande vatten, och viskande, vajande gräs Du satt vid min sida på loften, på vägen i vindarnas fång och vi lekte lustgård i doften, av pors och av tallskog och tång Nånstans på den gungande fjärden, kom båten för långt ifrån land vi miste vår trygghet i världen, kompa**en låg kvar på en strand Du tryckte ditt bröst mot min bringa, och väckte på nytt mitt begär och risken för upptäckt var ringa, så långt ut från havsbandets skär Det yrde av skum runt vårt roder, och efter en halv flaska dram blev jag din lyssnande broder, och det som var osagt kröp fram du såg inte mareldens glitter, och jag glömde bort min gitarr åh, seglatsen blev grälsjuk och bitter, svartsjukans makt är bisarr Jag hade väl haft små väninnor, och din dolda lista var lång men jag valde bort vin och kvinnor, för att få dikta min sång Jag sjöng för den blå oceanen, och kände mej märkvärdigt fri men inget blir dikt enligt planen, där känslan tar all energi Vi seglade hem genom gatten, en man och hans tysta sylfid vi skrev våra tankar i vatten, och tappade känslan av tid Och ropen från rolösa väsen, drev bort över vikar och va** och vi sökte länge längs näsen, efter en tappad kompa**