Hör jag sorl av stilla regn Varmt och mjukt i melodin Faller regnet vid mitt hägn Från min gömda sinnesvrå Genom ögats sköra glas Ser jag bortom blöta stråk Till platser dit mitt hjärta dras Min blick är bortvänd och diffus Min tanke finns hos dej, min vän Den smeker dej i drömmens rus Och kysser dej när du vaknar igen Och en sång jag skrev blev inte gjord Orden blev ett splittrat stim Jag kan inte tro på ord Som böjs och töjs till tomma rim Så kommer tvivlet där jag går Bort från allt som var sant tills nu Utan tro och utan mål Men finns nån sanning är det du Och i en vilsen regndroppsväv Av små stigar som försvann Ser jag bilden av mitt liv Dej förutan blev den sann