Du talar om förtrycket Men du själv är så auktoritär När du mästrar mej med ett nyligen väckt intellekt När Torbjörn gjorde rycket Och vinden blev reaktionär Skildes vän efter vän med sekt efter sekt Vi stod med knutna nävar När döden var ond och bråd I jeans och rock från nån gammal camp uniform Nu står jag vill och naken Utan en röd liten tråd I sol och stiltje, regn och blåst och snö och storm Och allt som händer lär mej något, tänker jag så kavat När jag är ensam med mej själv och goofar i min lya Nog måste vi väl riva ner det gamla, käre kamrat Så att det blir plats att börja bygga upp det nya Du kan en ma**a dogmer Och parollen i din musik Är så fenomenalt radikalt svart eller vit Du ger en briljant förklaring På historiens dialektik Med ett vokabulär som går hem i systemets elit Och du säjer att mina sånger Saknar en rak an*lys Och bannar mej för bristen på alternativ När jag är stäckt av ånger Och känner mej knäckt och konfys Är du så klok och fördomsfri och progressiv Men allt som händer lär mej något, tänker jag så kavat När jag blir helt privat och repar mod i min lya Nog måste vi väl riva ner det gamla, käre kamrat För att få en chans att börja bygga upp det nya Du kan varenda lösning Du vet varenda svar Och talar om dej själv som den sanne marxisten Du låter lika säker Som en gång gamle far Och lika rigid som min gamle magister Du står där med din fana Som en pater med sin stav Och mässar för en församling som redan är frälst – Tillsammans får vi styrka Bakom appeller och krav Men det begriper vilken profitör som helst För allt som hänt har lärt dom något, eller hur kamrat Men när jag lämnat tanken och lugnet i min lya Är jag dubbelt tom och tyst och vilsen i kvadrat För skiten sitter lika hårt under kläder som är nya