Min häst har blivit sjuk, min mamma går på fenedrin Min pappa har låst in mej i sin slåttermaskin Kapten och Kalle sme'n har supit till och står vid gärdsgårn och svär Dom kallar varann "Ni tölp" och "du din feta militär" Storebror är sne för att mamma faller i gråt Lillebror är sne för att ingen lyssnar på hans låt Alla babblar även om en och annan råkar hålla käft Dom verkar va i trängande behov av en psykoterapeut En gång var du en god och glad och gullig, ball och stollig bohem Det har blivit läge till och med för dej att fejsa dina problem Jag går omkring i stan som en levande fossil Och tänder snett på soundet från varenda buss och bil Jag tränger undan min tårar, tränger undan mina invektiv Vad tjänar det till, vad är det för mening med mitt liv Jag har ingen teori och ingen ideologi Jag vet ingenting om kärlek, ingenting om poesi Allt jag kan kraxa fram är en och annan mossig schablon Om att jag är aggressivitet och frid i en och samma person Jag vill kasta loss och segla till ett skär där jag kan kasta ankar Jag vill skölja bort min paranoja, dränka alla snea tankar Sen vill jag smälla av och ligga där och spana i det blå Planka alla balla tänkare som jag kan komma på Det är ingenting särskilt med det, skrev till exempel Ferlin Honom ska vi sno av, det verkar som han funnit melodin Bob Dylan är på bettet och Cornelis är sne Till och med Harry Truman börjar göra succé (i USA) och Bosse Setterlind, han är så hip, han är så bra Men det är synd om mänskorna som redan gamle Strindberg sa Ingen vill betraktas som en nolla, alla måste ta chansen Vissa kor blir heliga, andra slås ut i konkurrensen – dom tar ambulansen Herr von Oben kväver alla med ett glödande förakt Alla kommer när han kallar, alla minns vad han har sagt Utom han själv, flytta stenen, jag har klaustrofobi Det är inte helt cool att bryta samman i vår demokrati Alla söker frid i själen, alla söker mor och far Därom vittnar hysterin hos alla och envar Det är därför som han skriker, tänker ni, men det är bara som ni tror Jag skriker för att jag vill bli beundrad och berömd och stor Över åkern åker åkar-Åke i en gammal skraltig traktor I fonden byggs en jättelik, ja monstruös reaktor – en osäker faktor Fast du röker psyko-braj och fast du super som ett svin Är det inte därför himlen färgas grön och gredelin Dom gycklar med vår jord och våra liv, jag lovar och svär Så sant jag är neurotiker och Synnergren en pundig militär Min märr har blivit sjuk, min mamma går på fenedrin Min pappa har låst in mej i sin slåttermaskin Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut Men du, du märker inte ens när det brinner i din egen knut