Musiken var ljus men belysningen skum I regnets kvarter innan husen blev slum Och frukten som föll var ett rus i ett rum En våg i en värld som gick sönder Men livet var vackert i regnets kvarter Där fanns en gemenskap som tiden tog ner Och vinden har mojnat nu finns inte mer En våg i en värld som gick sönder Fast blad växer ut på den naknaste kvist Och trots att förluster blir seger till sist Är allt vi har vunnit och allt vi har mist En våg i en värld som gick sönder Men än går jag tyst genom regnets kvarter Där tid blivit pengar och mörkret manér I vimlet av egon är allt som jag ser En våg i en värld som gick sönder Men blad växte ut på förändringens kvist Och rötter ska spränga betongen till sist En vinter ska alltid ge plats för en vår Och solen strö guld i dom älskandes hår Men trollen som sprack blev den bittraste tår En våg i en värld som gick sönder