Ola Magnell - Tidvis Regn lyrics

Du snodde som en tjuv och slog runt som en trapetsartist Du hade bränt varenda skepp om inte lågan dött av syrebrist Det var glädje, glam och garv, det var slöseri och slarv Alla tentor sprack och sen var det vår När din jänta stack, högg det till som i ett öppet sår Du såg dej bara om om bängen kom och när en holk var tänd Du flög i samma flumdröm, damp i samma återvändsgränd Du blev varse våld och mord på mänskor, djur och jord Och att det är Gud och Dollarn som rår Ja, och sprickan mellan fäder och söner blev till ett öppet sår Vissa tände på med zen, andra tände på med tao Yang och yin och Ho Chi Minh, Che och Zappa, Marx och Mao Ett liv efter tretti år var som att ligga på bår Kistan gapar tandlöst tyst mot dej som ett öppet sår Din dröm är död och glömd när ni drar på svängåflängturné Du blev en slitåslänggrej och rabblar din refrängsuccé Det är skrål och vrål och dunk, en styrkeskål, en klunk Det är fredagskväll och törsten är svår Du får en pava i pannan och pallet känns som ett öppet sår Sen kvartar du en stund (om du har tur) och har en viss distans När ni sätter er i bullen och drar till nästa disco-dans Du fnissar till och tyr dej till din tysta dialog Samma trötta, trygga, trasiga spår Medan världen går mot höst och jorden blöder ur ett öppet sår Alla flaggar med sin oskuld, alla döljer sin list Plikten kallar livet ut för kung och anarkist Du går upp i varv och kommer inte ner mer – ens när du får Om du inte tar din valium när nerven känns som ett öppet sår Dom drar fram dej ur ditt modersliv och säjer: Ordet är fritt Men du vill vakna i din egen takt och väser: Mitt liv är mitt Du vill vara hos dej själv medan skyarna flyr hän Och göra bara det du förmår Innan giftet du har svalt har spruckit ut igen som ett öppet sår För sen är det för sent att förklara och att säja förlåt Det brukar börja med ett åsknedslag, det brukar s*uta med gråt Den dag du tar till våld är du pantad och såld Då ger dom s*utgiltigt fan i hur du mår Ja, du vet det, ja du vet men denna vetskap känns som ett öppet sår Det är tidvis regn och periodvis uppochned Det är tidvis sol men mest är tiden ur led Det är tidvis bra när du får va ifred och klämma en tår När dom tar ditt liv ifrån dej och ditt hjärta känns som ett öppet sår Du trampar i ett trötthetsträsk och kommer ingenvart Du famlar efter ljus och blundar för att natten är svart Därute mäts du bara efter effektivitet Eller efter var du gal att du står Där fryser tårar till pikar och smälter ner till salt i ditt sår Dom har fått dej att förneka din natur och tyngas ner av skam Dom har fått dej att ställa dej sist i kön och hata dej fram Du jagas av ditt minne men det brinner ingen eld I den döda askan av igår Men bråten bär du med dej och bördan känns som ett öppet sår Det finns inga skäl att döma, att bli sentimental Nuets stig är ständigt ny och nyckfull och hal Men ibland får du räkna till tio gånger sju där du går När du stöter på en mina och ett minne känns som ett öppet sår