Pubertino står i köket. Han försöker få sin hand under blusen På Sofi som inte skrattar sej fördärvad och det kan man ju förstå Jag vänder tvärt och går därifrån Jag sätter mej hos husets förlorade son Och lyssnar på hans lidandes historia. Det bjuder jag på Sofi som är så fri har flängt förbi så att det fladdrat till i ljusen Hon tvingas alltid in i roller som hon redan tagit sej ur Pubertino flaxar efter. Med ett brak Faller han i farstun till Sofias gemak Och slår sej i slang under bordet med en sömnig figur Det var ett slit att bli vit Det var ett skit att komma dit Och skruvas upp av deras billiga lek Dom gav oss ingen respit Så vi drack upp deras sprit Deras "Välkommen hit!" Var ett svek Därtill ett helvetes högt diskotek Pubertino märker näppeligen av hur gorillorna blänger När han hänger sej på mej och alla kex, en depraverande syn Jag lägger på en rem och ett kol Tar en sväng runt en säng men mitt hem är mitt mål Innan solen börjar blända mej och bomberna kreverar i byn I tamburen slår det back i min maskin. Visst är det kul när det svänger Men en chock att vakna upp och va tjock i denna blådåreflock Jag känner hur mitt adrenalin Rinner till och att jag genast måste få min medicin För att fixa tjimåblänget så jag poppar opp och greppar min rock För jag blir bara sne Av att stå där och se Det är samma gamla, jobbiga tripp Jag är för trött och blasé För att dansa och le Och säja "häftigt" om allting och "störthipp" För jag är död som en ros på en soptipp Hanen gal igen och dom har börjat kalla mej "den strävsamme gästen" Där jag sitter som en stönig mohikan i detta rikemanshem Hela huset bönar och ber Solen går upp och solen går ner Men agenterna står utanför, jag vågar inte röra en lem Nå, jag reser mej till sist, dricker ur och smyger hem från festen Med tarmen full av skit och med skallen full av skick och fason Jag går hem genom kval, genom köld Slår en syl i mitt skal och min sköld och min böld För min böld är nog i vägen när det börjar osa revolution