Vintern står för dörren, stanna inne, vinden varnar Kölden tar din sång och våldet styr dej tills det klarnar Att det finns tusen sätt att fly men ingenstans att gå Fåfäng är din sång men du sjunger ändå Du skruvar ner ditt pladder medan snöflingor faller Svaren som du söker smälter bort som kristaller Du kretsar i en bana som du sällan tar dej ur Hjälplös är din gråt och du är trött som ett djur Deras söner skakar galler Medan aktierna faller Noblessen klär sej ändå till fest Balanserar på ruinen Snörper med minen Och går under med en värdig gest Onda, onda gifter fyller upp din spända kropp Du jagas upp, du ser dej om men ingen säjer stopp Du visste vad som hände Du kände vad du kände Men du har aldrig vågat va dej själv När det gällt till sist Känn dej låst och känn dej blåst och hör hur det tickar Livet glider undan medan misstänksamma blickar Ser på dina ögon om du döljer något mer Bakom varje gest och varje min som dom ser Du värjer dej mot känslan av att kraven är för stora Men vad du tror du mist var ingenting att förlora Fast det står klart ibland finns oftast inga svar att få Och fåfäng är din sång men du sjunger ändå Frysta skrik och ambulanser Stum förtvivlan som ger cancer Vem har hittat på alla krav Du vill krossa maktens boja Men nöts ner av ständig noja Ensam blir ingenting av Du gör dej hellre illa än att följa djungelns lag Du lever för din natt och du är död för din dag Du bär ditt kors mot vinden Vänder fram den andra kinden Och ditt hjärta fylls av tårar Från din vagga till din mörka grav Du söker lä för vinden medan snöflingor faller Svaren som du finner smälter bort som kristaller Som allt du ger ett namn och som du tror du kan förstå Fåfäng är din sång men du sjunger ändå