I ett hus som vetter Mot musiken vill jag bo Komma ner på jorden Och ge himlen lugn och ro Mellan foten av ett träd Och vingen på min sko Vill jag leva I ett ljus som faller För en färg och flödar fritt Där det växer humor Som kan göra svart till vitt Och där mitt problem Kan lösas innan det blir ditt Vill jag leva Alltför ofta har det stått I facit att jag drömt När jag trott på livets existens Och så länge jag har mått Bedrövligt att jag glömt Vem jag var och var jag satt min gräns Att dra undan handen när den bränns Och hur kärlek känns I ett rus av klorofyll Och i en doft av dill Där min lust är primitiv Men aldrig imbecill Där den stora kicken är Att bara finnas till Vill jag leva Alltför ofta har det stått I man*s att jag ska Ligga lågt i landet Ingenstans Alltför länge har jag fått Försmå vad jag vill ha I en tid av klipp och konkurrens Där musiken mist sin röda glans För en lönsam dans I ett sus som sveper ut Cynismen vill jag gå För att leva här och nu I fred med där och då I en värld som ter sig Lika verklig dan därpå Vill jag leva