Än finns det tid för en sång innan solen går ner Jag ville nånting med min dag men jag minns inte mer Ibland är det svårast att själv bli sin närmaste vän Det verkar som jag är på väg in i dimman igen Än är jag nykter och drömsk mellan tårpil och al Än är jag full och förlorad i Karons lokal Jag blev aldrig vuxen och fri som en man ibland män Det verkar som jag är på väg in i dimman igen Ett barn kliver av på stationen Ingen där, ingen väntande bil Fast huset är tomt är det fullt av förbud Men den sorgen är alltför subtil Barndomens tilja ska vittra till jord för ett frö Kramat av frosten och barnet som viskar adjö Myllan ska vattnas med tårar men jag har på känn Att färden ibland måste gå genom dimman igen Jag stod där vid porten till dikten Men var aldrig välkommen in Och när jag tog rocken och gick sa en främling "Den där rocken är inte din" Men än finns det tid för en sång innan solen går ner Jag ville nånting med min dag men jag kan inte mer Bida din tid och din gryning för timman är sen Och det verkar som jag är på väg in i dimman igen