Ola Magnell - Vid Jerikos Mur lyrics

Det sitter en man så förkrossad och tyst Och tänker på läppar han slagit och kysst På yttersta kanten till räcket av bron Han ser i en spegling och minns en miljon Bedrövad av skuld och förödande trött På rollen han spelat och mänskor han mött Hör han skaran som viskande ligger på lur Och vinden som vänder vid Jerikos mur Han kisar mot solen som blänker i ån Och minns dessa gator han längtat ifrån Där Rahab, den väna, sa "Välkommen in" Där han spelat dum för att rädda sitt skinn Hans harpa tog vid där hans tal körde fast Han grämer sej än över strängar som brast Men det fanns inga mesallianser som höll I slaget som följde när Jeriko föll I dunkel och dis har han gjort sina språng Bland inbillningsfoster och upprepningstvång Ibland fick han ducka fast vingarna bar Där avunden smög under framgångens dar Nu ser han på håll mot förblindande bloss I händer på "barn utan framtid" som slåss På en tundra där eldarna brinner för fort Det finns ingen mur mer kring Jerikos port Det säjs att han skyggar för konfrontation Sen fan och hans mormor bröt in över bron Och klev på hans tun och ett groende frö När träden slog rot runt Genesarets sjö När Josuas män vuxit fast i sin tro Behövdes förvirring, nu krävs lugn och ro Och en tålmodig väntan där sikten är fri Tills liken från Jeriko flyter förbi Det sitter en man mellan mörker och liv Så full av förtröstan, så självdestruktiv Det kom ingen kärlekens revolution Men floden far fram med en fors under bron Det kvittar hur hårt det har blåst över ån Vad gör det en fors var det blåser ifrån Och att skaran som viskande legat på lur Har stött i basuner vid Jerikos mur