Måla mej en ton när det skymmer Med din saxofon Ge mej en nyans när kvällen får färg Av blå neon Där käglor av ljus som slungats upp Från avenyn Sveper över skyn, leker med statyn Som står där snällt Och ser ut över gator av guld Blå kostymer Som rodnar av skuld Till dom som trots allt Har det sämre ställt Att få komma ner på mina fötter nu Är allt jag vill Det finns ändå inga rötter nu Att komma tillbaka till En vind är ditt hem i den exil Du blev beskärd Din diffusa färd Mot en bättre värld Där isen smält Och du grep efter fränder som fanns Till din hjälp I en dröm någonstans sen du väckts Av en stämma som grät så gällt Så målar mej en ton när det skymmer Med din saxofon Drömmen var en dröm och det finns Ingen genväg härifrån Där vindarna bor finns inget ont Som slagit rot Inget för och mot Som har satt sin fot Fast kriget gällt I en värld full av mättnad och svält Skåp som har Packats och vält Över dom som trots allt Har det sämre ställt