Marit Bergman - Till Diana lyrics
[Verse 1] Jag tittar igenom bilder på våra första år Jag svär det var väl alltid du och jag när vi var små Och vi bodde i Bro jag tror familjen var lycklig Var för liten för att förstå vad som egentligen hade spruckit Men jag vet jag hade en bästa vän i syrran När mamma var på krogen var du den som gav mig styrkan Jag var så rädd när jag var liten för allt Mammas lilla pojke alltid i hennes famn June och Carylein försvann efter pappa Kvar blev du och jag med vår cancersjuka mamma Vi flyttade till Hässelby och bodde i Arabdalen SOC var nu inkopplat, vi var ju bara barnen Vi hittade musiken, började dansa ihop vår show Running med till poison, från bulbit till wow Jag trodde du och jag för alltid skulle va tillsammans Min syster jag älskar dig som ingen annan [Refräng - Marit Bergman] Ett barn tar ett barns hand i sin, säger det här är vår lek och jag minns Sånt som barn aldrig ska behöva se, vet inte om jag skulle ha överlevt Utan dig, utan dig, skulle jag överlevt utan dig? [Verse 4] Ju mer tiden gick så blev saker bara sämre Det är väl bara du och jag som vet vad som hände Dom tog mig till ett fosterhem på Ekerö För första gången utan dig, jag bara ville dö Kom hem varenda helg och såg hur mamma bara blev sjukare Vad fan skulle jag gjort där utan dig? Du var mitt stöd, min bästa vän, mitt hela liv Jag kom tillbaks och börja skolan efter lång tid Diana, du är bara två år äldre, men när mamma dog så blev du min förälder Du drog till Kenta, jag drog till gatan Men jag tänkte på dig varenda gång när jag vakna åren pa**erade vi gled ifrån varann Jag saknade dig när jag levde med min skam Va så stolt när jag fick mitt första skivkontrakt Jag svär Diana, det är dig jag måste säga tack [Refräng - Marit Bergman] [Verse 3] Åren flög förbi och du öppnade din dansskola Dina ambitioner har väl alltid vart så stora Och sen hände det där som jag inte nu nämner Men f** den där horungen som jag inte känner Påväg till häktet med bojer och plitar Jag såg i dina ögon och bara kände för att skrika I flera år var du försvunnen i ett annat land Och mina barn fick aldrig nämna sin fasters namn Du blev gravid men du kände dig inte hemma June blev ju sjuk så det är väl klart att du fick vända Tillbaka till Stockholm och du födde en son Och den dagen då han kom då sa jag förlåt Och nu låt oss leva som om ingenting har hänt Jag gör det för TK du vet uncle Ken Det är så skönt att vi nu är bästa vänner även om jag har svårt för och visa vad jag känner, jag älskar dig! [Refräng - Marit Bergman]