Ey yo, sömnlös (?), klockan är bortom tid, taket blev en tavla, målade upp en tvångsbild om mitt förflutna, som helst ville glömmas än en gång påmind om ett liv som inte önskas jag vrider och vänder på tiden då vännerna hade kniven jag kände i ryggen smiden i händerna hatet jag bar på, åt på mig inifrån mata kalla handlingar med samma gamla inre hån med blodiga knogar och hand slog jag hål i väggen ju längre det gick, ju mer tog det kål på släkten morsan bara sov, farsan hade stuckit brorsan flytta hemifrån, syrran skolka duktigt en sprucken familj, blev början på en tuff tid rektorn ringde dagligen, s*utade med en bup-tid nio år, misshandel och mordförsök kom till skolan med en köttkniv, sen undersökt av psykologer, men inget var ju fel grabben var konsekvensen av familjeproblem den lille blev nu synlig, fast för sent tolv år, åkte dit för bilstöld och mycket mer samhället snackade, de viska bakom ryggen det kändes, även fast jag sket i vad de tyckte (sket i vad de tyckte, sket i vad de tyckte nio år... sh** a**å) yeah, jag låg och stirra in i väggen, för mycket på tapeten mycket som kommer upp när man försvinner från allmänheten hur man än gör så gör man sig påmind om saker som höll en tre år bakom en stålgrind femton år, då soc tog mig till risinge skicka mig som post, snart jagad av en gris igen skickad tillbaka, kvaddade hela matsalen boom(?) genom rutor, hotade personalen värsta barnet, utpekad som ledare gissa hur många av tolv barn som omplacerades en liten skitunge, var nu fast vård inom LVU, s**ton år och helt kall sparkade på de liggande, tappade empatin skrattade åt sitt liv, han fattade ingenting spotta på dem som jobba med att hjälpa han upp snodde spritpennor, och klottrade rummet fullt av bilder på mördade män, kvinnor och barn slagorden de hörde var bara minnen av hat inget var bra, jag blev paranoid manipulerande, (?) utnyttja mammas panik men till s*ut kom jag ut därifrån det gick nåt år, flytta till brorsan han fick en sjuttonårig son på sitt samvete han gjorde vad han kunde, älskade sin bror men inte redo för en snorunge (...............) sommaren kom med ett nytt besked, en ny placering HVB soltomta, samhällsberedning ett och ett halvt år under förtryck och falskhet ett pengaprojekt, drevs i privat fastighet det första året, slogs jag för rättvisan berätta om alla deras hot och utpressningar men ingen ville lyssna på han som bara slogs de bara log, jag grät av ilska inombords en k**e fick lön mot information en dator för tio lax för att leka spion de mutade minderåriga, jag vände mig bort kunde inte stå och titta på när det hände nåt sånt så jag öppnade bibeln i hoppet om svar bad dagligen att sista dagen ba kommer snart död eller fri, spelar ingen roll huvudsaken va att man slapp att leva där med dom veta att nån gång, får man känna sig fri gå fem meter utan personal hängandes bredvid kunna sova, utan att vakna av sitt eget skrik kunna andas ut, och leva sitt eget liv