Hofmästarn - Du kommer aldrig få se mig lyrics

[Vers 1] Hon var kall som en vinterdag Hon sa jag fyllde 'na med lust likt ett andetag Men sen när lusten gick ur fanns det inget kvar Och på frågan om hur, fanns det inget svar Lagom till hösten hade hennes kärlek dött för mig Sen skulle lusten fram mot våren blomma upp igen Men men, jag har med åren blivit smartare Så jag saknar inte såren som du skapade Visst är det lustigt när dom återvänder Och hennes vänner kräver att man ska förlåta henne Att hon har ändrat sig och om jag bara låter henne Komma tillbaks så ska hon inte va någon dåre längre (aa visst) Det finns ett ordspråk säger något i stil med Att den som ingenting vet kommer aldrig känna tvivel Du får ta det hur du vill men jag känner till för mycket Du borde veta vad jag tycker [Hook] Jag lämnar skutan med en klump i min hals Den jag blev utan känner ingenting alls Har fina minnen, men dom sämre är fler, så Du kommer aldrig få se mig något mer [Vers 2] Hon var varm som en sommardag Hennes värme fick tvivlet att domna av Jag kände hopp inför livet rätt som det var Men jag tog inget förgivet, det sån jag va' (you know) Sen gjorde mörkret sig påmint Och mitt förflutna fick huvudet att slå slint Efter ett tag började misstankarna slå blint Jag tappa bort mig, förtappad och småsint Jag tycktes se ett mönster som jag hade sett förut Jag tog logiken till ett fönster och jag kastade rätt ut Jag kunde höra när det brast och gick itu Jag kunde säkert reparerat det men krafterna va s*ut Du började tröttna på mitt märkliga beteende Det är inget märkligt, men det märktes på ditt leende Jag kunde förespå bes*utet på din kalla blick Så hårt på s*utet att jag tog mitt pick och pack och gick [Hook x2] Jag lämnar skutan med en klump i min hals Den som blev utan märkte ingenting alls Har fina minnen och dom kunde blivit fler, men Jag lämnade innan jag blev ett problem