Helen Sjöholm - Man Borde Inte Sova lyrics

Man borde inte sova när natten faller på För tänk då blänker stjärnorna högt uppe i det blå Det är så tyst och stilla Att sova vore illa Jag vandrar min vägar Över slätt och genom skog Och stjärnorna de följer mig Så sällskap har jag nog Det sägs att de är tusen mil Och mer ändå från oss Än brinner de med stadigt sken Än flammar de som bloss Som silver och kristaller Nu deras gnistor faller Och en och annan flämtar till när hon har brunnit ut Så faller hon då blir det som en strimma rök till s*ut Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart Som själva natten ter sig då stjärnor lyser klart Det är som om det höres en silver spel som rördes Man borde inte sova när natten faller på Man borde se på stjärnorna Man borde vara två